Adina Engman

Tack för alla fina minnen!
Vila i frid!

Jag har alltid varit mycket hos min mormor och när jag var liten kändes Baggård ibland som mitt andra hem. Under en period hade jag förmånen att på torsdagar få vara hos min mormor istället för hos dagmamman. För det har jag att tacka min kloka mamma. Hos mormor, "öppa Gröbba", var det lugnt och trivsamt men samtidigt livfullt. Djuren i ladugården skulle matas, veden skulle klyvas och staplas, gammkatta strök omkring, och på sommaren skulle det hjässas. Då kraftsamlade vi, och både "båna" och "bånbåna" deltog - liksom de ingifta. Ofta hade gammkatta en kull kattungar runt den här tiden, som sprang mellan huset och "lillbönninga".

När jag och mormor var själva brukade vi spela kinaschack, femkort och titta i det gröna fotoalbumet innehållandes foton på mamma och Karin när de var små. När vi skulle rita brukade hon alltid rita gubbar i profil, med kulspetspenna. Hon sa att det var det enda hon kunde rita. Ibland fixade mormor ett metspö av en pinne och så tog vi på oss djungelolja och gick ner till ån och metade. Hon bjöd ofta på våfflor och pannkakor till lunch, och hade man tur kunde hon även bjussa på chokladröra.

Jag tycker att mormor var rätt cool. T ex när hon flög för första gången - 78 år gammal - för att åka ner och hälsa på mig i Stockholm. Jag minns när jag mötte henne och mamma på Arlanda och hon förundrades över hur fort det hade gått att ta sig 60 mil. Och när vi tog upp potatis brukade mina ben börja krampa efter nån timme, då hade mormor stått i två dar. Sen inte minst, så drev hon med stöd av sina döttrar ett jordbruk på egen hand. Hon var också väldigt rolig och hade mycket fuffens för sig. Vi skrattade mycket tillsammans.

För några veckor sen hörde jag mina barn säga "är det lillkissen som är så fin" till en katt vi var kattvakt till. Precis de orden sa alltid min mormor när hon pratade med katten (fast hon sa mer "ä de lillkissa sem ä se fin"). De orden har nu gått i arv via mig till mina barn utan att jag tänkt på det. Det känns fint. Min äldsta dotter är dessutom döpt till Ally Adina.

Jag känner stor tacksamhet att få ha en så nära relation med min mormor. I min värld var hon en powerkvinna och en förebild.

Mormor, du lever kvar genom alla fina minnen. Vila i frid <3