Älskade farmor
Under vår uppväxt så var du alltid en trygghet i vardagen oavsett om behovet var sällskap, fika, middag eller hjälp med syslöjdsläxan. Bara ett samtal eller kort promenad över vägen bort. Där det senare var väl övervakat från andra våningen.
"Farmor är ju hemma" var oftast svaret på frågan när saker kändes lite för stora för ett barn att klara själv.
En viss avundsjuka kände jag mot kompisar som gick på fritids istället. Nu är jag äldre och klokare med insikten om att alla har inte haft så tur som vi. Och min avundsjuka lika ologisk som att vara avundsjuk på syrrans astmamedicin och hålfotsinlägg.
Nu är inte farmor hemma längre och kvar är saknaden och minnena. Därför tänker jag att du fortsätter hålla koll på oss, kanske inte bakom en gardin på andra våningen, utan från ytterligare några våningar upp. Det känns bättre så.
Tack för allt!
Britt:: ett 80 årigt kamrat & vänskapsband har brutits från barndomens lekkamrat, skolkam. ungdomskam, följt av vänskapskontakter hela vuxenlivet med alla dess skiftningar och livsöden. Du var genuint snäll och vänlig, inte ett ont ord över dina läppar ,under alla dessa år. Varmt tack Du saknad men inte bortglömd. Vila i Frid
Det händer något med naturen när en människa dör.
Träden som sett oss födas stillnar och förtätas i sin grönska.
De minns oss i sina årsringar.
Gräset som böjt sig under våra fötter reser sig segervisst i tystnad.
När en människa dör flyttar hon in i träden och gräset.
Därför susar det alltid av liv när vinden går genom träden och får gräset att viska.
Varmt deltagande i er sorg efter Britt.