Birgitta Jacobsson

Ibland liksom hejdar sig tiden en stund och ingenting blir sig längre likt. Birgitta Jakobsson, Mullsjö, Nordmaling har somnat in, 79 år gammal, efter en tids sjukdom. Närmast anhöriga är maken Börje och sönerna Robert och Simon med familjer. Birgitta föddes i Mullsjö 1942 som nummer tre i en syskonskara på fyra. Birgitta fick tidigt lära sig att hjälpa till hemma, både med hemmet och i jordbruket. Hon gick i skola i byn och hade många vänner där. Hon började tidigt arbeta utanför hemmet som hemhjälp i olika familjer i byn som behövde hjälp av olika anledningar och det var ett signum för Birgitta genom hela hennes liv, att hjälpa och ta hand om andra. Hon arbetade också med telefonväxeln som fanns i byn. Birgitta förlorade sin mamma när hon bara var 24 år och det var en stor sorg i hennes liv. Hon studerade vid Vindelns folkhögskola och gick också sjukvårdsbiträdesutbildning i Umeå. Hon jobbade under många år på sjukstugan i Nordmaling. Hon träffade sitt livs kärlek, Börje, redan när hon var 17 år. Birgitta och Börje flyttade ihop i Birgittas hemgård i Mullsjö och 1977 föddes äldsta sonen Robert och två år senare föddes Simon. Tillsammans med Börjes bror drev de jordbruk i Torrböle. Medan barnen var små var Birgitta hemma sedan arbetade hon på Tobiasgården i Gräsmyr och i hemtjänsten. Hon älskade och stöttade sina barn genom hela livet. Birgitta blev hembyn Mullsjö trogen hela livet förutom några kortare stunder och engagerade sig i det mesta som skedde i byn. Hon satt med i bygdegårdsföreningen i många år och man kunde alltid lita på Birgitta. Hon var också väldigt engagerad i EFS föreningen i byn och gladdes mycket åt gemenskapen hon kände i byns syjunta. Hon var den som alltid fanns där, alltid räckte ut en hjälpande hand och som alltid brydde sig om alla andra. Hon hade en fin humor och nära till skratt och hon hade alltid tid att lyssna och hon gav råd om man ville ha det. Hon var vidsynt och såg något gott i alla, förutom om någon var elak mot någon i hennes nära familj, då blev hon riktigt arg. Hennes tre barnbarn betydde oerhört mycket för henne och hon var fantastisk som farmor, hon tog hand om sina barnbarn så fort hon fick tillfälle och hon ville alltid vara med dem. Hon var uppfinningsrik, tog med dem ut i trollskogen, byggde kojor och åkte pulka. Hon gjorde den mat de önskade sig och ingen var bättre på att göra pannkaka än Birgitta. Hon var så stolt över barnbarnen och älskade även dem villkorslöst. Birgitta trivdes bra i skog och mark och hon älskade att plocka bär - hallon, blåbär, hjortron och lingon och hon bjöd ofta på bär i olika former och när hon hade plockat det hon själv behövde fick vi andra väldigt mycket, äldsta barnbarnet kallade henne till och med för Hallon när han var liten eftersom han älskade både henne och bär. Hon tyckte också väldigt mycket om blommor och ägnade mycket tid åt sin fina trädgård. Birgitta lämnar ett stort tomrum efter sig, hon var den som alltid fanns där för oss alla och hon kommer alltid fattas oss, men vi är tacksamma för allt hon gav oss. Familjen genom Madelaine